Stanislaw Lux
Konsthögskolan Gdansk - Polen , skulptur -1967-70
Kungliga Konsthögskolan Stockholm (Mejan), skulptur - 1972-78
Studier av gammal egyptisk konst i Egypten och Sudan - 1971
Studier av afrikansk konst i Tanzania hos Makonde folket - 1979
Konsten att befria fantasin
"Ja, konstnärer och vetenskapsmän, de verkliga sådana är barn. Barnet i de har aldrig dött. Dessutom handlar det i konst och vetenskap om lek, riktig lek." Matti Bergström - Svarta och vita lekar
Denna syn på konstnärer som bevarar sitt inre barn och engagerar sig i leken som en del i sin kreativa process är fönerlig med Parvulismens betoning på att omfamna och främja kreativitet och fantasi. Det betonar också vikten av att se barnets krativa impulser som något värdefullt som aldrig bör förloras.
Parvulism uppmanar oss att låta vår inre kreativitet flöda fritt och omfamna den nyfikenhet som vi bär som barn. Det är ett budskap om att kreativitet betyder frihet och att genom att låta den blomstra kan vi förändra världen på oväntade sätt.
Begreppet parvulism myntades år 2017 av Telma Castro
Den geniala epoken
Den period i en människas liv som omfattar åldern 4 till 7 år kallar jag "den geniala epoken".
" Har då den geniala epoken ägt rum eller inte ägt rum ? Det är svårt att säga. Både ja och nej. Ty det finns saker, som inte kan äga rum helt och hållet, ändå till slutet. De är för stora för att rymmas i en tilldragelse, och för storslagna. De bara försöker tilldra sig, prova grunden för verkligheten, om den bär. Och strax drar de sig tillbaka, av fruktan för att förlora sin integritet i förverkligandets bräcklighet. Och om de tärt på sitt kapital, förslösat ett eller annat i dessa inkarnationsförsök, återtar de strax svartsjukt sin egendom, återkallar den,reintegrerar sig och blir sedan i var biografi de vita fläckar, doftande stigmata, dessa förlorade silverspår av nakna änglarfötter, utströdda med väldiga steg över våra dagar och nätter, medan detta fulla mått av härlighet tilltar och ständigt utökas och kulminerar över oss och går i triumf från hänförelse till hänförelse." Ur "Sanatoriet Timglaset" av Bruno Schulz